mattisrobertsson

bort tappad på vägen

Jag saknar hon som vaknade varje morgon och var glad oavsett vad dagen hade att erbjuda. Jag saknar hon som vakande glad oavsett veckodag. Jag saknar hon som tog allt med en smula salt och hon som aldrig lät en annan människa trycka ner henne. Jag saknar hon som aldrig såg några bekymmer eller mörka moln. Jag saknar hon som alltid såg solen. 

Jag saknar helt enkelt mig själv lite för mycket mitt i den mörka vardagen. Allt har kommit ikapp mig och allt är inte längre perfekt. Jag orkar inte låtsas mer, men jag vet att det blir bättre. Idag kom den glada tjejen tillbaka och jag hoppas inte att det bara var för dagen! 

Ta vara på varandra men glöm för bövelen inte bort dig själv i vimlet av folk. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas